Rasmus Kellerman - Five Years From Now

Tiden går och den går fort. Nu när skolan är slut börjar det riktiga arbetet. Nu kan jag satsa stenhårt på mitt mål. Det har gått upp och ner med säljandet av mina ägodelar, men det går i alla fall. Den senaste månaden har jag bara investerat i en fin liten klänning att ha på universitetssittningar. Däremot har jag blivit av med porslin, kläder, och litteratur. Det är alltid lättare att sälja möbler och inredning, men det har jag inte så mycket av eftersom jag sålde av det mesta innan jag flyttade till mitt lilla korridorsrum. Ett par lampor och en hurts som jag behöver nu, men som jag tänkte sälja innan jag far iväg på mitt livs resa. För det är det det här börjar utvecklas till. Jag kallar den till och med för "The Journey", när stoppen bara blir fler och fler.

Svårare är det att sälja småsaker som smycken, böcker, filmer, prydnadssaker etc. Tänkte boka in mig på lite loppisar i sommar. Sedan har jag hittat en loppisapp som jag tänkte testa på. On The Flea.

Det här ska gå vägen! Jag är motiverad!

Slow Magic - Feel Flows

Att känna sig bortkopplad. Att koppla samman. Den värsta och den bästa känslan i världen.

IN (0)

UT (1):
Ett sällskapsspel

Crystal Castles - Wrath of God

Surfar runt på diverse bloggar och känner mig fri. Fri för att jag inte har samma habegär, samma köphysteri som många andra (framförallt) tjejer i min ålder. Mitt ägandebehov, min vilja att konsumera existerar inte längre. Jag satte köpstopp för mig själv förra veckan, dels för att jag inte hade några pengar och dels för att jag får en kick varje gång utlistan fylls på med nya grejer. Jag säger inte att det inte rycker i mig när jag går förbi skyltfönstren till de olika klädjättarna. Och nu när våren är runt hörnet också. Det är bara det att jag nu visualiserar mig en stoppskylt, går därifrån och mår bra av det. Ingen ånger eller önskan att köpa ytterligare ett par jeans eller en ny topp. Det kanske låter helt absurt, men det är så jag har fungerat förr. Jag ville ha nytt för att jag gillade förändringarna. Jag har bara insett att förändringen kan appliceras på all delar av mitt liv och inte bara det yttre för att jag ska trivas.

Säljandet av mina grejer går långsamt den här veckan. Kanske är det brist på aktivitet från min sida då jag har haft mycket i skolan. Kanske det är en period då folk inte vill köpa. Ska gå ner till Myrorna och lämna av lite kläder tänkte jag i alla fall.

Har skapat en spellista för alla inlägg. De är ju döpta efter låtar som är baserade på min sinnesstämning vid skrivandet av inlägget. Lyssna vettja! Det är en salig blandning.

Until I'm There

Quest - Vondelpark

Hej hopp!
Nu var det dags för en in- och ut-lista. Det har inte gått alltför bra sen senast.
En inplanerad återträffsresa och ett par pinsamt slitna skor har satt käppar i hjulen.
Min resa till Amsterdam för att träffa mina kära vänner från mitt utbyte i Nya Zeeland gav mig så sjukt mycket energi och motivation till att fortsätta i den riktningen jag nu går i. Ibland känns det som om det sätts större krav på mig att relatera till andra än att andra ska relatera till mina tankegångar. Det är helt okej, men ibland blir det tröttsamt och ensamt. Ibland ifrågasätter jag mig själv alltför mycket. Mest för att jag tror att folk tycker att jag är naiv eller för att de tror att det här är en fixidé. Men faktum är att jag aldrig har varit så fokuserad eller medveten om min livsstil som jag är nu.

In (2):
En liten minnesring från Amsterdam
Sneakers

Ut (2):
En klänning (Tradera)
Ett halsband (Facebook)
Tårtkupa (Facebook)

Jag har även börjat tänka på vad jag vill göra med min extremt breda utbildning i Media- och Kommunikationsvetenskap och jag har lite idéer. Men inget jag tänkte dela med mig av här. Inte ännu i alla fall.

Cool Me Down - The Black Seeds

Tvångsbeteende. Det är vad det här kommer utvecklas till tror jag. Vad jag säljer och vad jag köper snurrar konstant i mitt huvud. Den här veckan har varit helt ok. Har sålt rätt mycket prylar (med tanke på att jag bara säljer via en kanal), men varit tvungen att köpa två nya saker. Två böcker. En som jag kanske inte behöver jättemycket, men som är kul att ha. Lonely Planets Trekking in Nepal. Den andra var kurslitteratur. Jag har inte köpt kurslitteratur på över ett år för jag har andra knep till lyckade studier. Tidigt till biblioteket för att ockupera refböckerna eller så hittar jag liknande litteratur som jag lånar hem. Det har funkat utmärkt för mig. Tills nu. Långa väntetider på låneböckerna och reffen som är spårlöst försvunnen gjorde att jag blev tvungen att klicka hem en bok för 504 kronor (!!!). Det sved något enormt, men jag tänker att det får gå ut nästa termin. Så låt mig presentera veckans in och ut-lista.

IN (2):
Lonely Planets Trekking in Nepal.
Samhällsvetenskapliga studier (kurslitteratur)

UT (6):
Salt och pepparkar i form av ugglor (gåva)
Stora drinkboken (Facebook)
4 glas + karaff (Facebook)
Glasbägare (gåva)
PS3-spel (Facebook)

Jag skulle egentligen ha 8 på ut, men när man säljer via sociala medier så finns risken för no shows. Som idag när jag vaknade extra tidigt för att cykla 8 km för ett byte innan jobbet. Snubben dök aldrig upp och jag blev smått förbannad. Men jag vände det till något positivt. Lite morgonträning är aldrig fel samtidigt som jag vet att dessa två saker som jag skulle sälja är det kö på och det ger mig chansen att höja priset på dem nu. Win! 

Green Light - John Legend

Av en olyckshändelse ramlade jag över den underbart inspirerande bloggen Ekoenkelt. 25-åriga Pernilla försöker leva ett liv utan överflödig konsumtion och skriver om både sina medgångar och motgångar i arbetet mot ett enklare liv utan "prylar". Den här bloggen var som klippt och skuren för mig! Det är detta jag försöker uppnå. Et enklare liv utan grejer, ägodelar, dumma köp. Det är svårare än det låter, eftersom vi ändå lever i ett konsumtionsfrämjande samhälle. Att försöka förklara för sina vänner varför man säljer alla sina saker är svårare än det låter, eftersom många i min omgivning har större behov att att skapa en bas, ett näste, ett "hem" än vad jag har. Jag kan ärligt talat säga att senast jag kände mig som lyckligast eller tillfredsställd med livet var när jag bodde ur en kappsäck de sista veckorna på Nya Zeeland. Den konstanta rörelsen, förändringarna, de olika människorna man träffade fyllde mig med sådan energi att det var galet.

I Tonga fick jag smaka på det riktigt enkla livet och jag tror aldrig jag har mött lyckligare människor. Där låg fokus på familj och relationer, mer än materiella ägodelar. Värna om dina nära och där finner du lycka. Goda relationer är egentligen det ända som betyder något i slutändan. Så det är där jag lägger min fokus för jag skulle inte vara någon utan mina älskade föräldrar eller mina vänner. Det är där mitt "hem" finns. Mitt hem finns i hjärtat där de som betyder mycket för mig är.  

Därför försöker jag eliminera allt som kallas hem eller bas här i Sverige. Jag vill såklart minska min konsumtion, men även göra mig fri från det ekorrhjulet vi människor lever i, så att jag fritt kan förflytta mig. Precis som Pernilla tänkte jag dokumentera min väg till en "prylfri" livsstil och mitt mål att komma iväg till Nepal i början på 2014.

Pernilla publicerar så kallade in och utlistor på sin blogg. Alltså vad hon gör av sig med och vad det är hon köper. Det tänkte jag härma, eftersom denna blogg är mitt bollplank, min ventilationskanal. Och denna rutin börjar nästa vecka.

Witching Hour - XXYYXX

Idag gör det så ont i hjärtat av saknad. Saknar utbytet något enormt. Saknar Nya Zeeland, Auckland, Unitec, Unistay, Swiss Army, Marions, Unistay Girls, Andreas (fast vi sågs förra helgen), Pt Chev Beach, St Lukes Mall, Countdown, glutenfria muffins på Muffin Bakery, spontana strandbesök, kitesurfningen, musikreferenser, filmkvällar, utgångar, konserter i Wellington, snigelbilen på nya zeeländska vägar, vin, Tonga, Tonga Family, mitt nya zeeländska telefonnummer, kaffe i The Hub, biblioteksmöten, Crazy Wednesdays, Waiheke, USU och listan kan göras längre!

Jag är verkligen så extremt tacksam för den tiden jag fick på Nya Zeeland, men den var alldeles för kort. Det bästa jag kan göra nu är att blicka framåt. Planera nya resdestinationer och hälsa på min nya zeeländska familj så mycket som möjligt. Jag blir nästan euforisk när jag tänker på min utbytestid, men ibland tar saknaden över. Det är mycket tankar om vad man skulle ha gjort, kunde ha gjort, borde ha gjort tillsammans med dem. Men nu är det för sent och det jag faktiskt gjorde där var fantastiskt!

Men snart bär det av på nya äventyr. Smider planer och förverkligar dem sakta men säkert.